Jag har hyllat The Last Song, The Notebook och A Walk To Remember med att säga att de skildrar verkligheten, relationer och livet i helhet på ett helt realistiskt sätt. Det är ingen glorifierad verklighet och askungeslut. Det här är 'the real deal', för när i livet blir allt bra i slutet och alla lever lyckliga i alla sina dagar? Dear John är inget undantag och tar upp det här med distansförhållanden när du träffat på den stora kärleken. Om att tro på varandra och med ett USA i krig och en soldat ivägskickad på hemligt uppdrag någonstans i världen och lämnar flickvännen hemma totalt ovetandes om var han är, om han lever, när han kommer hem...
Nicholas Sparks hyllar ännu en gång den stora kärleken, men här även realistiskt. Livet blir inte en dans på rosor bara för att man är kär, tvivlet kryper sig nära och kanske är man inte alltid ämnade att vara tillsammans trots att man älskar varandra? Sparks utforskar vårat innersta väsen och det här manuset är fantastiskt. Det som är mer fantastiskt är skådespelarinsatserna. Speciellt Richard Jenkins som spelar huvudpersonen, Johns pappa. Han spelar med en sådan passion och skicklighet att han berör mig till tårar, inte bara en gång utan om och om igen. Fantastiskt foto, skådespeleri och ett enastående regiarbete av svenska Lasse Hallström. OTROLIGT SEVÄRD!
